15.3.2013. Jag puffar för min senaste bok, ”Mitt 20-tal---”. Jag saknar än så länge några tunga recensioner, men de kanske kommer. Personer som läst ringer och berömmer, tack för det. Om någon månad kommer Bibliotekstjänsts recension, Btj recenserar, till skillnad från medier, alla nyutkomna böcker de fått in som recensionsex.
Jag skulle kunna skriva en egen bok, eller i varje fall ett rejält häfte, om en möjligen vrång författares liv, utanför gallerior och torg. Jag känner mig ibland som den luffare, ”clochard”, under Paris broar, levande i ett annorlunda samhälle och under egna lagar, när Simenon låter sin Maigret vandra längs Seines kajer.
Huvudpersonen kallas för ”le toubib” som är nordafrikansk slang för ”läkaren”. Han bröt upp från ett parisiskt societetsliv och drog sig tillbaka under sin bro, där han skaffade sig några egna kvadratmeter. Några flaskor uselt rödvin, ett stetoskop som hade gått sönder.
När livet känns dystert kunde jag tänka mig att flytta in där under bron tillsammans med le toubib, om han ville maka åt sig en aning. Med ett par Figaro om magen kanske jag inte skulle frysa i första taget, men när vinterstormarna drog in skulle jag nog flytta ut till något varmare. Våra bekymmer förminskas när vi betraktar den stora fattigdomen. Och det är inte stor fattigdom att än så länge inte ha sålt så många böcker som jag kunnat önska.
Men köp den gärna, på karretforlag.wordpress.com eller på pg 75 05 55-5.
169: inkl porto, vilket i dag är ett skapligt pris för en bok som berättar om tider då 55:ans buss till Brunkebergstorg kostade 20 öre och Aroma-kolan ett halvt, jag måste köpa två.
Jag ser i TV den engelska tillbakablicken på Hitlertiden och kan raskt placera mig mitt i denna folkrevolution, somrarna 1936 och 1937, som jag beskriver i ”Mitt 20-tal…”. I tv-filmerna visas mest klapprande parader och smattrande marschmusik, men i det vanliga Tyskland, en bit från allfarvägarna, hade Goebbels sett till att livet kunde ledas ganska normalt, till turisters förvillelse. Jag kom hem hösten 1937 till mitt Uppsala utan att märka någon större skillnad mellan Östra Ågatan och Unter den Linden. Diktaturen kunde dölja klorna.
Och i min svenska skola förflöt lektionerna jämlikt läroböckerna, utan att förvillas av sådana kusligt makabra händelser som kristallnatten och avrättningen av SA-ledaren Ernst Röhm.
”Vad vet Anér om Kristian Tyrann?” SA.