7.4.2013.
Dubbla faksimil visar här
de fixade klockslagen!
Det slutliga larmet går nu
till nye Palmeutredaren,
till de stora medierna,
till Sveriges under 27 år
bedragna allmänhet
Sven Anér: Jag talar gärnainför domstol!
Bättre AB med Palmesanning, Jan Helin!
Denna dossier går till krkom Dag Andersson samt till Peter Wolodarski, DN.
Jan Helin! Jag läser ditt debattinlägg och delar din attityd i den pågående TU/SR-debatten. Det går inte för tidningsmakare att gråta över dåliga tider utan att pröva den bästa medicinen: bättre tidningar, inte minst pappersvarianten! Till sist är det varken TU eller SR som avgör utan Kalle Karlsson, som prenumererar på sin Tidningen Ångermanland och köper sitt lösnummer av Aftonbladet/Expressen!
Bättre tidning? Ja, varför inte starta med bättre och utförligare allmän nyhetsbevakning? Ge plats åt de stora områdena, de stora frågorna?
Hur vore det att gå in i den faktiskt enorma Palmefrågan, i AB behandlad som en apart liten krumelur, att bollas med av hrr GW och Oisin – bollas med på ett sätt som berövar Olof Palme och det svåra mordet all svärta, all grym storhet.
Är då inte allt redan sagt? Nej. De verkligt viktiga punkterna har aldrig berörts av de verkligt stora medierna, endast av ideellt arbetande forskare, oftast marginaliserade ner mot noll, med lämpliga stående epitet.
Till saken – ja just det! Själva saken, själva sakfrågorna, researchade i botten, belagda, aldrig dementerade. Varför har dessa sanningar så svårt att få mediers och därmed medborgares gehör? Så här:
Nr 1. Sedan Olof Palmes patientkorthade stämplats in på Sabbatsbergs ambulansmottagning fredagen den 28 februari 1986, förfalskades klockslaget från (antagligen) 23.38till 23.35. Jag säger antagligen, eftersom det ursprungliga patientkortet inte längre existerar. /Bil 1/.
Nr. 2.Saken avslöjades på en helsida i veckotidningen (ute på vänsterkanten, ja, ja) Internationalen i maj 1989 (nr 21/89), bifogas. /Bil 2/. Avslöjandet ledde till noll kommentarer från förundersökningsledningen inom RÅ och rikskrim samt noll reaktion från bland andra din egen tidning Aftonbladet. Saken dementerades aldrig, har ännu i dag inte dementerats.
Jag tog upp detta helt enorma ärende, en förfalskning av enda existerande på papper instämplade tidsuppgift i samband med ett statsministermord, på nytt i fjol.
Nr 3.Resultatet blev att förfalskarna från 1986 åter trädde i aktion år 2012 och nu ändradedet /dåligt/ förfalskade 23.35 till ett perfekt förfalskat 23.35; jag skapade ordet omförfalskning.
Vilka har varit förövarna? Jo, svensk polis. Antagligen först Stockholmspolisen, sen rikskrim, enligt nedan:
Talet 23.38(antagligen) förfalskades dåligt, av Stockholmspolisen till 23.35kort tid efter mordet 1986, kanske bara någon dag efter.
Detta dåligt förfalskade 23.35presenterades alltså klart och tydligt av Internationalen och mig 1989 men kommenterades aldrig av förundersökningsledningen eller av andra medier.
När undertecknad Anér under hösten 2012 tog upp saken på nytt, framför allt utförligt på min blogg
samt i en filmad Vaken-intervju på Youtube, slog förfalskarna till på nytt och presenterade nu en skicklig23.35-förfalskning, trots att de måste ha insett att de band ris för egen rygg eftersom ett i efterhand uppvisat ”äkta” original ju omedelbart avslöjades av det tidigare falska ”originalet”!
Krångligt? Ja, om du så vill, Jan Helin, men ganska solklart efter noggrann journalistisk undersökning.
Hos landstingsarkivet/Sabbatsbergs i Huddinge går det i dag att beställa fram en kopia av slutförfalskningen, presenterad som faktisk - men osann - tidsuppgift för Olof Palmes ankomst till Sabbatsberg.
Se framför dig scenariot:
Polisen upptäcker att den verkliga ankomsttiden 23.38 till Sabb måste flyttas tillbaka några minuter för att inte körningen den lilla biten från Dekorima till Sabb ska verka ha dragit ut på tiden; det hettes ju ha gått undan när Olof togs om hand.
Alltså får några amatörer order att snitsa till siffran ”8” så att den nödtorftigt liknar en siffra ”5”, det är nog ingen som kollar…
Gunnar Wall och jag kollade och fann att förfalskningen var solklar, via enklaste förstoringsglas.
Jag går i maj 1989 upp på ännu ej avskedade polisöverintendenten och chefen för rikskriminalpolisen Tommy Lindströms tjänsterum, där denne, i elegant ljusbrun skinnfåtölj, försäkrar att patientkortet ingalunda är förfalskat, ”men små originaltecken ändrar struktur vid förstoring”, dvs en ren lögn av Tommy med dennes elastiska förhållande till sanningar.
Jag valde tills vidare att av brist på syre inte gå vidare, men nu 2012 tog jag fram de gamla handlingarna på nytt och fann, onekligen, att de gamla lögnerna fanns kvar.
Jag forskade, hämtade in nya dokument – och se: när jag i oktober 2012 från landstingsarkivet i Huddinge begär fram Olof Palmes patientkort sjösätter landstinget – säkert helt ovetande om vad som förevarit - en tredje version, nämligen en statsministers patientkort, nu perfekt förfalskat till 23.35! Vad bråkar du om, Sven Anér?
Jag talade om scenarior. Svensk polis, med främsta uppdrag att värna om sittande regeringschefs välfärd, smyger runt i Sabbatsbergs lokaler, inte en gång utan två gånger, suddar och fixar, får bakläxa av en liten vänstertidning och en ensam frilansjournalist, kallar på de stora experterna, får äntligen till en snygg förfalskning – fast för sent. Livsfarligt för sent.
Har du hängt med, Jan Helin? Händelseförloppet kan förefalla krångligt och komplicerat, men läs en gång till så står nog saken klar för dig.
Och därmed, Jan Helin och Aftonbladet, öppnar sig portarna för hela denna stora instängda gåta. Dt har hela tiden varit polisen, först Stockholmskollegerna vid Dekorima med omnejd, sen rikskrims inspektörer och kommissarier och polisöverintendenter, med samma obefintliga samveten: här gäller det att snitsa till ett snyggt och snabbt Christer Pettersson-mord!
Jag har i dag vissa kontakter med rikskrim, och innan det bränner till kan vi föra vettiga samtal. Men i fallet Olofs patientkort får jag ingen respons, ”ja, det där är dina uppgifter, dom får du stå för själv…”
Ska jag stå själv för dessa allvarliga ting? Skulle inte Aftonbladet kunna gå in och hjälpa, inte i första hand mig utan hjälpa den svenska allmänhet som i över 27 år fått tro på ”enskild gärningsman”, som i över 24 år varit åthutade att tro på Christer Pettersson, brottets ikon, brottets syndabock.
När du kommer ner till jobbet, Jan Helin, disponerar du över Sveriges kanske smartaste tidningsofficin. Teknik – och inte minst personalresurser. Kalla in några av dina kolleger, röj ett sammanträdesrum, sätt lappen ”Stör inte!” på dörren och låt thinktanken rotera: ljuger Sven Anér, så här detaljerat, ett helt 27-årigt skeende?
Tänk om allt är sant? Ja, men då håller ju hela storyn! Ring 010-563 42 18 till krkom Melander eller 010-563 41 94 så får du höra… Tala om scoop, Jan Helin. Det här är ditt största scoop.
Vad sysslar Palmeutredarna med?
”DOKUMENT FÖRFALSKAT?” Ur Internationalen nr 21/1989, sidan 6
Gunnar Wall skriver: Nu är det dags för nästa frågetecken kring polisens officiella tidsschema för Palmemordet.
Den här gången gäller det klockslaget för ambulansens ankomst till Sabbatsberg från mordplatsen på Sveavägen.
Kommissarie Gösta Söderström tror att larmet gick sex minuter senare än vad Holmér påstår. Han begärde i början av 1988 hos rikspolisstyrelsen att få ta del av den tidsuppgift som noterades i Palmes journalblad av personalen på sjukhusets akutintag.
Först gick det inte alls. Häromdagen, till sist, fick han dock ut en kopia. Men kopian var dålig och siffrorna för tiden såg lite märkliga ut. Internationalens läsare kan studera dem här intill.
Journalbladet upprättas så gott som omedelbart när en patient kommer in. I detta fall ser det närmast ut som om det angivna klockslaget är 23.35. Om Söderström har rätt kan ambulansen dock tidigast ha kommit fram 23.38. Ger han sig nu?
Nej inte alls. Stockholms citys högsta polisbefäl i yttre tjänst från mordnatten är ytterst skeptisk till den handling han fått i sin hand,
”Jag har en klar misstanke om att den sista siffran varit en åtta, inte en femma. Den ser ut som ett ´S´.”
Söderström reagerade direkt över den påstådda femman. Detsamma gjorde, oberoende av Söderström, journalisten Sven Anér, som också begärt handlingen från rikspolisstyrelsen och fick ut den samtidigt.
Polisanmälan
Anér besökte nyligen Sabbatsbergs sjukhus och fick då tillfälle att få ett prov på den typ av tidsstämpling som journalbladen förses med. Han fick bland annat ett prov på klockslaget ”23.35”. Femman skiljer sig markant från den på rikspolisstyrelsens utskickade kopior.
Anér anmälde saken till polisen i Uppsala – där han är bosatt – och bad att det skulle göras en utredning om misstänkt urkundsförfalskning.
Fram till dess hade ansvaret för utlämnandet av kopian legat hos Palmespanarnas chef Hans Ölvebro och rikspolisstyrelsens verksjurist Ulf Berg. Nu gick den plötsligt till en högre instans, chefen för rikskriminalen, Tommy Lindström.
Lindström är känd för vad som brukar kallas okonventionella metoder och snabba beslut – och då avses inte enbart att han ursäktade sin beryktade fortkörning på 171 km/timman med att han hade bråttom till ett föredrag han skulle hålla.
Det gäller lika mycket hans dokumenterade entusiasm för buggning, provokationer och infiltration.
Nyligen stack han också fram hakan när han satte sitt namn under en rapport som förnekade att tullkriminalarna som undersökte Ebbe Carlsson-ligan var skuggade av poliser, trots att dessa fortfarande var övertygade om att just så var fallet.
Tommy Lindström fick raskt fram en ny och vackrare kopia till Sven Anér. Den anlände till mottagaren i måndags.
Hur har denna framställts? Ja, inte från originalet tycks det. Internationalen var i måndags i kontakt med palmespaningschefen Hans Ölvebro som sa:
”Originalet har vi inte kvar. Jag vet inte var det finns.”
Kan det ha gått tillbaka till Sabbatsberg? Trots en del ansträngningar har Internationalen inte lyckats få den saken bekräftad.
Internationalen frågade Hans Ölvebro om han kunde tänka sig att någon fyllt i kopian för hand för att kunna presentera ett läsbart exemplar?
”Det är väl möjligt, och så bör det inte gå till i sådana fall. Men jag har inte tittat på handlingen mer än en kort stund då jag tillsammans med vår verkschef fattade beslut om att det skulle vara sekretess på de medicinska uppgifterna.”
”Besviken”
Ölvebro påstår att han är besviken på Sven Anér som polisanmält en eventuell förfalskning av handlingen:
”Vi försökte bara vara hjälpsamma och så möts vi av misstänksamhet.”
Verksjuristen Ulf Berg har inte heller tittat på handlingen många sekunder, berättar han för Internationalen. Både Ölvebro och Berg hänvisar i fortsättningen till Tommy Lindström, som dock inte varit anträffbar.
För knappt en månad sedan kunde Internationalen avslöja att ett av polisledningens nyckelvittnen i dispyten om tiderna, en ung polisaspirant, inte alls vill bekräfta spaningsledningens version i frågan.
Kommer även Sabbatsbergshandlingen att fortsätta omges med frågetecken blir det ännu svårare för Palmeutredarna att ignorera misstankarna om att tidsschemat manipulerats – möjligen för att skydda personer inom den egna kåren.
Gunnar Wall
Så långt den 24 år gamla rapporteringen; Gunnar Wall och jag hade den gången ett nära samarbete i Palmeärendet. I dag är svenska myndigheter om möjligt ännu ovilligare att skapa klarhet, och det är närmast hisnande att nu läsa att en avgörande viktig del av Palmegåtan den gången, i maj 1989, var på väg att få full publicitet. Att större medier lämnade saken obevakad känns stiltroget.
Med hederligt arbetande poliser och åklagare skulle saken ha stått klar: rikskriminalens anställda riggade Olof Palmes patientjournal, en otrolig händelse! Och det hade inte behövt ta mer än några veckor förrän lagföringen rätt in i polisens högkvarter – och åklagarnas, inte att förglömma – hade kunnat sättas in.
I stället fick vi genomleva hela den tioåriga Christer Pettersson-lögnen, vilken var i full sving medan Gunnar Wall och jag presenterade korrekta och dramatiskt avgörande sanningar rörande svensk polis oerhörda lagbrott.
Vad ska hända nu? Det behövs egentligen bara rejäl nyhetsjournalistik från t ex Aftonbladets sida för att gamla sanningar ska komma tillrande, som nya.
Till sist: vad chockar mig mest i dag? Att poliser tassar runt på Sabbatsbergs akutintag? Eller att stora medier låter dem tassa?
Det sistnämnda. Absolut.
Nu följer min noggranna redovisning av den svenska poliskårens oerhörda förvanskning av en statsministers patientjournal!
Bilaga 1:
Motsvarande original existerar förmodligen inte längre. Antingen har det glidit över i den första förfalskningsversionen, bil 2, eller också är detta ursprungliga original destruerat av rikskriminalen och dess dåvarande, sedermera entledigade chef, polisöverintendenten Tommy Lindström.
Obs! ”23 38” är den absolut troliga uppgiften, dels eftersom den nämns av vittnen och stämmer med övriga sakuppgifter kring ambulansfärden, dels eftersom siffrorna ”23 38” varit enkla att förvanska till ”23 35”.
Sven Anér, som utfört rekonstruktionen.
Bilaga 2
![]()
![]()
Bilaga 2
Av dåvarande chefen för rikskriminalpolisen, sedermera entledigade polisöverintendenten Tommy Lindström, till Sven Anér i maj 1989 överlämnad förfalskad kopia av Olof Palmes patientjournal.
Återgivet tal kan vid ett flyktigt betraktande synas kunna utläsas som ”23 35”, men, som framgår av nedanstående förstoringar, är siffran ”5” i själva verket en förvanskad, antagligen siffra ”8”, vilken vid förstoring får ett tydligt utseende av ett versalt ”S”.
Det kan förefalla anmärkningsvärt att förfalskarna förfarit så lekmannamässigt. Jämför bilaga 3, antagligen från 2012, där förfalskarna lyckats perfekt!
Bilaga 3.
Omförfalskningen. Förfalskarna har här ersatt den illa förfalskade siffran ”5” med en perfekt nyförfalskad siffra ”5”.
Ett patientkort med detta utseende kan i dag rekvireras från Landstinget/Sabbatsberg, Box 4151, 14104 Huddinge, varifrån det kommer att utlämnas under sken av att utgöra kopia av det äkta dokumentet. Det är ytterst anmärkningsvärt att förfalskarna trott sig kunna återställa ordningen genom att prestera en ny förfalskning. Har de varit amatörer?
Jag understryker att jag inte har anledning tro att vare sig den första förfalskningen eller omförfalskningen utförts av Landstinget/Sabbatsbergs personal.
Den enda personalgrupp som kan ha haft intresse av att två gånger förfalska statminister Olof Palmes patientjournal är poliser från Stockholmspolisen och/eller rikskriminalpolisen.
Ja, Jan Helin, där står saken, och jag har svårt att tänka mig att att du inte skulle engagera dig i detta material, som aldrig på någon punkt är dementerat och som utgör det svenska rättssamhällets mest cyniska moraliska djupdykning någonsin.
Och denna dubbla förfalskning av en skjuten statsministers patientjournal kan förklaras på endast ett enda sätt: mordet på Olof Palme har från första början, och fram till i dag då jag skriver detta, varit koncipierat inom ramen för just detta svenska rättssamhälle, med många, många av dess samhällsmedborgare involverade.
Från dem som utförde vissa konkreta hanadlingar, mordet, bevakningen av Brunkebergsåsen, fixande av brottets alla i efterhand så omdiskuterade tider, den tioåriga otroligt cyniska jakten på Christer Pettersson, dubbel förfalskning av Olofs patientjournal.
Något liknande har självfallet aldrig förekommit i Sverige – någon annanstans på jorden då? Tveksamt, mycket tveksamt.
Har du, Jan Helin, som en av Sveriges ledande tidningsmän något förslag till remedium? Hur ska den svenska allmänheten ta emot detta kolsvarta ärende? Hur ska frågorna kunna bemötas:
”Visste ni hela tiden att det inte var Christer Pettersson?” ”Visste ni att polismän fixade Olofs patientjournal så att mordet skulle se lite aptitligare ut?” ”Visste ni att er höge länspolismästare Hans Holmér, med sina kurder och sitt osanna Borlänge-alibi, i själva verket låtsasdrev en utredning och ljög, ljög, ljög för alla levande svenska undersåtar? Ett ljus i tunneln…”
Visste ni, visste ni? Visste ni allt i Rosenbad?
Du kan inte ducka längre, som chef för en stor vänsterinriktad daglig tidning med pretention att vara den största i landet!
Du kan inte ducka!
Med stort engagemang,
Sven Anér, journalistisk utredare i över 27 år av detta Palmemord. Aldrig dementerad, aldrig tvekande inför mördarens identitet eller inför mordets kusligt kletiga framtoning, mitt bland kunnigt folk, mitt bland en ljugande länspolismästare och en förfalskande överpolisintendent! Hör av dig!
Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Sven Anér