Henry Söderström - som är son till Gösta Söderström och som fullföljer dennes hårda kamp för heder och hederlighet i Palmeärendet – skriver i ett innehållsrikt brev till mig bl a:
Man ska inte ge upp! Om man angriper från flera flanker kanske lögnens luftslott snart spricker. Ett sådant angrepp har nyligen igångsatts. I fredags /1.9/ av en fantastisk grupp med rubriken ”Polisanmäl Sven Anér!” Den är riktad till Anti Avsan med uppmaningen att anmäla dig för förtal, vilket ju skulle vara ett steg i rätt riktning. Eftersom du själv vid flera tillfällen uppmanat honom att anmäla dig, hoppas jag att du välkomnar detta initiativ som i skrivande stund har 35 undertecknare. Där finns namnkunniga personer som Maj Wechselmann, Gunnar Wall, Olle Minell, Anders Jallai och så jag och min bror /Ivan/.
Visst välkomnar jag initiativet! Hej Maj, Gunnar, Olle, Anders, Henry och Ivan! Vi har väl ofta arbetat som ensamvargar, varför det känns så skönt med en kollektiv attack mot detta svenska rättssamhälle som tappar just all heder, all hederlighet, all vilja till sanning!
Jag kommer snarast att på bloggen publicera namnen på dessa förhoppningsvis allt fler engagerade personer som är på väg att skapa den attackgrupp mot makt och myndighet som blir allt nödvändigare.
Jag kan berätta: när min snälle granne Bruno Martinell och jag for upp till Falun en dag 2008 och hämtade de första femhundra exemplaren av den första upplagan av Affären Anti Avsan, bad jag Bruno på hemvägen stanna till ett tag vid vägkanten, jag måste få fundera: vad har jag gjort? Opponerat mot makten som jag inte fick? Farligt? Vad händer?
”Äsch, kör vidare, Bruno. Det kan inte gå mer än åt helvete, och där är vi för resten redan. Kör vidare…”
Året därpå kom den andra upplagan av Affären Anti Avsan,nu med ett klart brottsutpekande. Men makt och myndighet har förhållit sig kusligt lugna. En polis, numera rådman och moderat ledamot av riksdagens justitieutskott, utpekas av en professionell journalist och författare som en statsministers mördare, men ingenting händer. Jag begär att bli utredd för åtal, men ingenting händer, medan den svenska rättsstaten nesligt sjunker allt djupare i skammens dy,
Ord, ord. Från mig, inga ord från den som borde tala, nämligen den vice svenska riksåklagaren Kerstin Skarp. Det Kerstin Skarp, i sin totala tystnad, ägnar sig åt är en serie av gnistrande tjänstefel, men hon har hittills suttit i ett mycket orubbat bo, eftersom hon uppträtt exakt så som hennes statsminister Reinfeldt och hennes justitieminister Ask har önskat: hållit mun, skrivit små brev där hon lögnaktigt påstått att hon som förundersökningsledare i Palmeärendet inte skulle ha rätt att uttala sig i sak.
Det brukar ibland sägas att ”det här kunde ett stadsbud sköta”. Även Palmeärendet? Ja sannerligen. Ett stadsbud, med de krav på heder och hederlighet som åligger honom i hans viktiga yrke, skulle aldrig kunna sitta och uppbära lön för att göra ingenting mer än att underminera Sveriges rättsstat. Han skulle slå näven i bordet – och avgå när det inte passade.
Kerstin Skarp lyfter den höga ämbetskvinnans lön, men hon slår ingen näve i något bord, hon avgår inte, och hon lyder sina överordnade i alla väder, regn som solsken. Inom RÅ-ämbetet cirkulerar skrivelser i Palmeärendet under beteckningen ”Kerstin”, i ljuvt och mjukt camaraderie. Allt elände som kommer in under beteckningen ”Palmeärendet” får gå till ”Kerstin”, för då löser sig alla bekymmer och alla kan i lugn och ro sätta sig ner vid 11-kaffet och ta en kaka till. Min syster hette Kerstin, men hon drack inget lögnens 11-kaffe.
Kan det nystartade uppropet ”Polisanmäl Sven Anér!” https://www.facebook.com/groups/report.sven.aner medföra någon ändring? Jag tror det. Jag hoppas det. Det finns i dag ett sug, efter heder, efter hederlighet, efter sanning. Efter en sanningens nyhetsexplosion.
De vänligaste hälsningar till de 35 – ja, vi är 36 nu, med
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala, 018-15 12 79.
För info: Vice RÅ Kerstin Skarp.