17.12.2013.
Rubrikens fråga är sannerligen inte obefogad. Jag har, redan från den allra första tiden efter mordet på Olof Palme, sett dunkla makter, utanför eller kanske delvis innanför den svenska statsmakten, som legat och ligger bakom detta mord, Jag har, enligt normalt språkbruk, anat en konspiration – men mot vem?
Mot de goda makterna i Sverige? Har samhällsomstörtande makter satts in mot det ”goda” Sverige?
Ja, det har ju, länge och ofta, känts som en rimlig synopsis. Ondskans samhällsomstörtande synopsis. Men där finns något som inte stämmer. För om rättsstaten velat gå till botten, genast efter mordet och allt framgent, hade den, med sina underordnade organ, uppträtt på ett helt annat sätt. Rakryggat, logiskt, konsekvent. Modigt.
Vilken är då den bild vi fått se i snart ett tredjedels sekel? Jo, bilden över hela linjen, från Rosenbad (och Slottet, om så önskas)och ut till minsta polisstation ute i landet visar, stilla och harmoniskt, ett Sverige som tar detta statsministermord med upphöjt lugn. Möjligen har det kört ihop sig någon gång, men i princip har utredningen följt gällande regler, alla ämbetsmän och tjänstemän har gjort sin plikt, beskyllningar i Christer Pettersson-affären kom från okunniga upprorsmakare som sökte elände utan att kunna läsa rätt innantill.
Ingen reagerar, nästan ingen. Inte något stor parti, knappast ens något litet parti, ute på vänsterkanten. På bloggen går jag nu ut med personliga öppna brev till talespersonerna för de tre oppositionspartierna, men jag får inget svar.
Konspiration – utgående från vem? Från vilka? Från själva betongblocket STATEN själv? Konspirerar staten mot sig själv? I så fall på uppdrag av vem, av vilka? På uppdrag av personer eller instanser som till varje pris måste åtlydas? Frågan har ställts, och jag ställer den nu med än klarare emfas. Vem, i dag, på vår jord, har den stora makten att beordra mordet på en svensk statsminister samt att beordra total sekretess och tystnad?
Är det samma makt som Anti Avsan talar om när han i aldrig dementerat yttrande noterar att
Nä nä, vi har sån upp uppbackning att ni kan aldrig ta oss, ni kan aldrig ta oss…?
Anti Avsan har allt sedan mordet släppts vänligt fri och lös, att göra vad honom behagar, att släppa loss allt sitt munväder. För vi kan ändå aldrig ta honom…
Konspiration – vi har använt ordet utan semantik och logik. Om en hel rättsstat bestämmer sig för att spränga undan hela grunden för sin rättsliga existens, ja då är det inte en konspiration vi bevittnar utan en antidemokratisk konvulsion.
Går en sådan konvulsion över huvud taget att bekämpa? Inte inom gällande formella regelverk. Jag har prövat, och jag har börjat tröttna. Aldrig motsagda, beklämmande påståenden från min sida, inte minst i Christer Pettersson-affären (ljugande huvudvittne, felidentifierat huvudvittne, trippelt förfalskade telefonsamtal). Aldrig en möjlighet att få ställa ansvariga lydiga regeringsorgan mot väggen: ”men om han inte var på plats, hur kunde han då se…?”
Papper kan studsa genom debatten hur mycket och ofta som helst, men ett samtal mellan fyra ögon måste följa vissa regler om inte resultatet ska bli parodiskt. Jag har aldrig fått uppleva ett sådant samtal. Som kunde varit rensande.
Nej, jag försöker nu bestämma mig för att Rosenbad får sitta där ensamt med sin grammatiskt felkonstruerade konspiration, sitta där och se alla värden pulvriseras. Bloggen finns ju kvar i sinnevärlden, men det känns i dag ovisst när den nästa gång kommer att kompletteras av mig. Forskare kommer att uppsöka den, i en tid efter Ragnarök.
Sven Anér