6.12.2010
I den uppblossande debatten om USA-Sverige är enligt min mening det mest skrämmande inslaget det som jag här omtalar. Jag har i flera år sökt publicitet, men saken är tydligen för känslig, eftersom den visar både det informella ”snatch”-samarbetet USA-Sverige och skrämmande info kring ESTONIAs förlisning. Allt officiellt grundmaterial kan begäras fram från Luftfartsverket Arlanda, infochef Jan Lindqvist.
Sven Anér
Det hemligaste av allt: ESTONIA-snatchen!
5.12.2010. Aftonbladets Nyhetsredaktion, ANGELÄGET!
Redan den 25 november 2002 presenterade jag i PALME-nytt nr 9, som enda tidning, de oerhört dramatiska uppgifterna om nio estniska besättningsmän som under stort hemlighetsmakeri flögs västerut från Arlanda den 28 resp 29 september 1994 med två CIA-plan, sålunda i direkt anslutning till ESTONIAS förlisning. En mycket omfattande och samtidigt mycket väldokumenterad CIA-”snatch” som hittills endast PALME-nytt i Sverige har redovisat, med det svenska luftfartsverkets egen noggranna diariedokumentation!
Enligt SvD:s uppgifter denna söndag skedde ett svenskt ingripande, mot dessa sällsynt grymma transporter, först år 2006, sedan trafiken pågått i varje fall från 1994 men antagligen även tidigare. Det kan förhålla sig så att denna ESTONIA-snatch är både en av de mest omfattande och samtidigt en av de mest väldokumenterade världen över inom den i tiotals år pågående, grymt illegala trafiken.
Jag faxar nu sidorna 8-13 ur PALME-nytt nr 9/2002 och hoppas att Aftonbladet går in i detta dramatiska ärende, vilket väckt och väcker uppseende och oro i Estland. Kaptenen Avo Piht är med bland de försvunna; hans öde har i Estland fått förkroppsliga hela den dunkla ESTONIA-katastrofen.
Kollegial och engagerad hälsning! Sven Anér
.
5.12.2010. För AB:s Nyhetsredaktion, angeläget!
CIA-snatchen, kompletterande text:
Sedan nu Wikileaks riktat strålkastare mot CIA:s hittills så hemliga ”snatches” finns rimligen möjligheter för ett återupptagande av debatten kring ESTONIAS förlisning den 28 september 1994. Dagsläget för ESTONIA-affären är, komprimerat:
De tre statliga regeringarna och myndigheterna, estniska, svenska och finska, vidhåller i dag på officiell nivå påståendet att ESTONIAS förlisning var en olyckshändelse. Men detta påstående kommer nu att bli än svårare att vidhålla sedan CIA-affären med de nio estniska besättningsmännen kommit upp på agendan: varför skulle dessa besättningsmän först ha räddats, sedan försvunnit, om det rört sig om en ”naturlig” förlisning?
Det samstämda beskedet från Tallinn, Stockholm och Helsingfors är i dag: Nej, några nya dykningar ner till vraket är inte planerade, detta trots att stora delar av den internationella tekniska expertisen förklarat att endast sådana dykningar kan ge det definitiva svaret rörande ESTONIAs öde.
Det var den 28 september 1994 som ESTONIA förliste, och det var den 28 och 29 september 1994 som två CIA-plan flög mot USA, med av allt att döma fyra resp fem estniska besättningsmedlemmar ombord, därav många i befälsställning och med kaptenen Avo Piht i spetsen (Piht förde inte fartyget, men medföljde för vidareutbildning).
En aldrig utredd flygcirkus startade omedelbart efter förlisningen, med, förutom CIA-planen, svenska och finska räddningshelikoptrar inblandade och med flygrutter och tider ifrågasatta. Även sjukhus i Sverige (bl a Huddinge) och i Finland (framför allt Åbo) har granskats, men utan avgörande resultat. Från myndighetshåll kring Östersjön har journalistiska utredare, bland andra jag själv, mötts med ett klart avståndstagande och ovilja att hjälpa till, och de avgörande autentiska statliga svenska dokumenten kring Arlanda-”snatchen” har inte förmått vare sig makt eller myndigheter eller media att söka lösa gåtan.
Från estnisk sida har det främst varit kapten Avo Pihts maka Sirje som lett försöken att engagera myndigheterna i de tre länderna, bl a med personligt hållna skrivelser till dåvarande svenska kommunikationsministern Ines Uusmann; tyvärr resultatlösa skrivelser.
Jag sammanträffade 2006 med Sirje Piht i Tallinn. Hon var då psykiskt tärd av oron för sin man; hon ansåg sig aldrig ha fått något officiellt stöd. Sirje Piht avled kort efter vårt möte.
Jag har själv alltid vidhållit, i mina nyhetsbrev PALME-nytt och ESTONIA-brevet, att denna skrämmande förlisning med över 500 döda ligger som ett svart dok över de tre ländernas inrikes- och utrikespolitik. När nu, enligt Wikileaks, den svenska regeringen år 2006 hävdar, att den först detta år fick rapport om pågående CIA-snatches, kan detta påstående sannerligen diskuteras. Mitt eget arbete med affären ESTONIA-Arlanda-västerut har sedan 2002 varit känt i Rosenbad, och affären har fortlöpande självständigt dokumenterats av det svenska luftfartsverket! Det finns uppgifter i transportdokumenten som kan peka på att CIA:s snatches berört Sverige även före september 1994, men detta har ej undersökts, och t ex Utrikespolitiska institutet har varit tyst.
Uppenbarligen har den svenska utrikespolitiken inte fått kollidera med USA:s. När den illegala transporten av två egyptier blev känd 2002 sade både myndigheter och media att denna ”snatch” varit en engångsföreteelse, något som i varje fall svenska UD visste var osant.
När en vitbok om fallet ESTONIA någon gång skrivs kommer de nio räddade och därefter försvunna att spela en central, dramatisk roll.
Sven Anér
Karlsrogatan 85, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79