12.1.2013.
Åklagarmyndigheten /dvs RÅ/ verkar också på andra sätt för en rättssäker och korrekt rättstillämpning inom myndigheten,
påstår riksåklagare Anders Perklev i en debattreplik i SvD i dag.
Påståendet är, i varje fall då det gäller RÅ:s egen direkta handläggning av Palmefallet, grundfalskt. I detta ärende har RÅ i 27 år handlat rättsosäkert och inkorrekt så att det slagit gnistor.
Ett av de grövsta åskådningsexemplen är det här:
När RÅ misslyckats i sina halsstarriga försök att få Christer Pettersson fälld för ett brott denne aldrig begått men blivit falskeligen utpekad för av just RÅ, vandrar en av Perklevs föregångare upp till HD med en påse suddiga vittnesutsagor, för att, om möjligt, trots allt få RÅ:s egen syndabock fälld för mordet på en statsminister.
Detta är svensk ”rättvisas” lågmärke, och Perklevs riksåklagarämbete befinner sig ännu i dag kvar på samma bottennivå. RÅ brukar i dag, när det passar, konstatera att Christer Pettersson aldrig egentligen friades, endast undgick att fällas. Och förundersökningsledaren Kerstin Skarp försöker genom åren klara sig undan hederlig rapportering med en klart missvisande hänvisning till en icke existerande generell förundersökningssekretess.
Redan i januari 1987, då ärendet blev RÅ:s, borde dess höga företrädare ha sett och insett att detta mord från starten omgetts med lögner och åter lögner samt sagt stopp och belägg, vi spelar inte med längre i denna falskhetens grova kriminalitet.
I stället gav RÅ fria händer åt poliser ute på fältet och inte minst vid lättraderade ordbehandlare och patientjournaler, varefter den makabra dansen kunnat fortsätta i evinnerliga turer.
Sven Anér