5.2.2013. Till Regeringens Justitie Kansler! Ärende 909-1398-21, 948-13.
Ragnarök, fornisl. ragna rok, ”makternas sista öde”, föreställningar i den fornnordiska mytologin om universums undergång, mest grandiost uttryckta i Eddadikten ”Völuspá” och utförligt kommenterade i Snorres Edda. Det fortlöpande förfallet och de stegrade konflikterna anknyter till andra indoeuropeiska eskatologiska och apokalyptiska föreställningar eller röjer direkt kristet inflytande. Skildringarna inbegriper myten om Balders död och Lokes svek. Loke blir de demoniska krafternas härförare mot de gamla gudarna. En ny jord stiger dock upp med en ny gudageneration, men även ondskan återvänder. (Nationalencyklopedin).
Jag får idag söka mig långt bort från datoriserad svensk nutid, jag får söka paralleller i nordisk mytologi. Menar jag att just Ragnarök utgör en parallell till dagens skakade och skakande svenska situation? Ja. Med ondskan som den avgörande parallellen.
Vad har hänt? Jag får idag på förmiddagen kontakt med den handläggare hos JK, Mikael Ruotsi, som, uppenbarligen med aningen uppspärrade ögon och öron, i dag sätter sig ner för att granska de femton landsförrädarna i Ulf Lingärdes promemoria, från F1 P-G Vinge till F15 Tommy Lindström, säpochef resp rikskrimchef, knappast några underhuggare.
Jag ringer alltså Ruotsi och begär besked: Vad har hänt i affären med det stora landsförräderiet?
Egentligen ingenting. Det var alltså den 17 mars 1998, för snart 15 år sedan, som jag skrev till:
Försvarsministern, Styrelsen för psykologiskt försvar, ÖB. JK, rikspolisstyrelsens säkerhetstjänst, TT, Ekot samt Göteborgs-Posten:
Jag uppmanar nu mina adressater att noga genomläsa denna promemoria av Ulf Lingärde (Fjelievägen 22, 227 36 Lund). Jag uppmanar mina adressater att reagera och agera. Jag önskar mina adressaters kommentarer.
På denna mycket formella skrivelse samt på denna uppmaning svarar JK 1998, med kort dröjsmål att
han inte ämnar vidtaga någon åtgärd.
Jag har från JK begärt ut originalhandlingarna, som i dag tydligen förvaras på fjärran ort.
När JK så, efter 15 år, får min andra, och uppfräschade, förfrågan, visar det sig att Mikael Ruotsi självmant letar upp min första, nedgrävda, skrivelse, vilken har nummer 909-1998-21. Den nya skrivelsen har nummer 948-13.
Vad kommer att hända nu efter mitt andra försök, med 15 års intervall? Ruotsi ger mig just inget hopp: ”JK kommer själv att avgöra, tämligen snabbt, kan man hoppas.”
Nu står vi vid Ragnaröks portar och avvaktar ”makternas sista öde” med Loke som den bestämmande. Överdriver jag? Tar jag till i falsett? Om så väl vore. Befinner jag mig hos korrekt rättslig instans? Fram med NE på ISSM-KIK:
Justitiekanslern,JK, regeringens högste ombudsman. JK har många och olika uppgifter. Han skall tillhandagå regeringen med råd och utredningar i juridiska angelägenheter.
NE räknar därefter upp JK:s övriga skyldigheter, men denna är ju den avgörande viktiga.
Då kan vi gå till det aktuella fallet. JK får för nära 15 år sedan en utförlig och aldrig ifrågasatt promemoria från en tidvis statligt anlitad säkerhetsexpert, Ulf Lingärde, där denne med namn utpekar 15 personer som landsförrädare och samfällt ansvariga för mordet på landets statsminister.
Vad gör då JK, regeringens synnerligen betrodde man? Han sätter sig ner en liten stund, varefter han har sin bedömning klar: Ingen åtgärd.
Det är bara en allmänhet, Anér heter han visst, som gnäller. Om jag skulle bry mig om all sådan kverulans finge jag inte göra annat. Ingen åtgärd. Det är ju självklart att vi inte har några sådana Säpo- eller rikskrimchefer, det skulle se något ut. Anér är oförskämd och bör sägas till på skarpen: Ingen åtgärd, kan Anér fatta det. Ingen åtgärd.
Nu är datum den 5 februari femton år senare, 2013. Denne Sven Anér är uppenbarligen ännu vid liv och återkommer med samma gnäll. Så ingen åt…, ja vi kan ju vänta några dar, han sitter ju inte i sjön…
Så långt en fingerad JK-monolog, den gången och i dag. Med Sverige i ”fortlöpande förfall” enligt Ragnaröksparallellen. Vem är Loke, ”de demoniska krafternas härförare”?
Ska JK än en gång bita huvudet av skammen och lägga min nya skrivelse i en gammal in-tray, att gulna? Ska alla kvarlevande, aldrig dementerade landsförrädare liksom hittills utan oro kunna sätta sig till rätta i gungstolen?
Saken är så djupt allvarlig att jag hisnar varje gång jag går i närkamp med texterna.
De i samhället högt uppsatta personerna F1, F4, F7 och F8 tog ett historiskt beslut inför Gud och fosterlandet –
äsch det är bara Lingärde och Anér som har pratat ihop sig för att få gnälla…
Ska en ny jord stiga upp?
Sven Anér