7.2.2013.
Klockan 11.30 denna torsdagsförmiddag ringer politiske redaktören på Upsala Nya Tidning, Håkan Holmberg, upp mig på mitt hemnummer och förklarar, med många ord, att UNT är ”en liten tidning”, som inte har de resurser som krävs för att gå in i en utredning av 15 utpekade landsförrädare.
”Det är alldeles för stort för oss, men självfallet har du din frihet att jobba med vad du har lust till. Vi har talat om den här saken på redaktionen, och mina kolleger delar min inställning att vi lägger den här stora saken åt sidan, den fordrar en omfattande polisutredning om något resultat ska uppnås, och det har vi inte resurser till, men du har som sagt din fulla frihet…”
Och så vidare. Sällan har mitt arbete sedan 27 år tillbaka med Palmeaffären tett sig så groteskt. En stor tidning medger att det är ett stort ärende som föreligger, men ärendet är så enormt stort att lilla UNT (”I den här stan läser vi UNT”, stod det en gång i plakat på Uppsala centralstation) inte nänns gå in och ens krafsa; det här får de stora pojkarna ta hand om…
”Men om detta inte sker?”
”Ja, men det verkar inte som om vi får någon vidare kontakt, jag försöker säga att vi omöjligt kan gå in i den här materian och kontrollera femton personer som påstås ha varit landsförrädare, det måste du förstå, Sven Anér”…
Jo, jag förstår nog. Det är tillsagt högt uppifrån att ingen tidning får röra vid landsförräderiet i Palmeaffären. Ingen tidning och ingen myndighet. Inte UNT och inte JK. Men Sven Anér får gärna sitta där och peta om han har lust, ”det står honom fritt”. Vi ansvarsfulla tidningar tänker inte kladda ner oss med sådant grävande.
Så vad gör jag? Är jag tillplattad denna förmiddag, då jag redan förut sitter med nerverna lätt fladdrande inför ett besök hos tandhygienisten. Vad gör jag? Lyder den samhällsbevarande hr Holmberg och återgår till gungstolen och det likaledes samhällsbevarande Svenska Dagbladets torsdagskorsord?
Nej, det gör jag inte. Jag uppmanar i stället mina bloggbesökare att ringa till, skriva till, mejla till de nyhetsorgan som står er närmast, till myndigheter som JK, RÅ, rikskrim, och ställa frågan:
VARFÖR FÅR LANDSFÖRRÄDERI INTE UTREDAS?
Vad har makt, media och myndigheter för värde om de tvärt nonchalerar det omgivande samhällets verklighet? Om de ritar upp ett Idyllien som de vet inte existerar? Om de låter sanningar ligga och pyra och inte släppas fram?
Just nu överväger Regeringens Justitie Kansler om han ska kasta ett getöga på det möjligen största landsförräderiet i svensk historia. ”Det kanske vi skulle titta på”, sa JK:s handläggare för ett par dar sen. Titta på?
Följ min blogg extra noggrant de närmaste veckorna, medan Sverige står på huvudet!
Det grundläggande aktnumret är sedan den 30 mars 1993:
Ai. 318-93.
Hos rikskrim. Än är det inte utraderat.
Sven Anér