11.10.2013.
Gunnar Wall berör i ganska försiktiga ordalag den eventuella omsvängning hos utredande polis som kan ha inträffat i och med förhöret av en polisman i den ”Johan”-affär som Wall presenterade för ett tag sen.
Ja, inte lätt att någonsin veta hur polisers agerande i Palmehärvan ska tolkas, i synnerhet som grundtipset ju måste vara att dessa poliser, från högsta toppen och neråt, i själva verket mycket noga vet vad denna mörka Palmesak handlar om. Wall drar ingalunda några säkra växlar rörande Johan-affärens hållfasthet eller om polisförhörets betydelse.
Wall och jag arbetar lite olika, jag uttalar mig inte om vilken metod som är bäst. Jag ryter till, medan Gunnar oftast nyttjar mindre bokstäver, gärna med ironin som inslag, valet kan vara en läggningssak. När Palmemordet visas för öppen ridå inom en mycket snar framtid kommer Gunnar och jag att stå jämsides som två av de viktigare avslöjarna.
Palmeutredarna markerar tills vidare föga av fortsatt arbete. Jag brukar skriva ”knapp styrfart”, ett omdöme som jag menar fortfarande håller. Tydligen har i tysthet ett skifte på Palmeenhetens topp ägt rum. Krkom Dag Andersson, som för några månader sen med visst dunder och brak presenterades som enda nya sopkvast i spaningsledningen, har nu tydligen överflyglats av en annan krkom, Hans Melander, som i korta korrespondenser med mig håller mig just kort. Vad gör Dag Andersson idag?
Har han fått som specialjobb att granska hela den alltid lika kusliga Christer Pettersson-affären? Där rikskrim och RÅ i tio års tid bet av skammen i stora tuggor, den sista tuggad vid utflykten till HD, med intill stoft pulvriserade så kallade vittnesmål. Kan Dag Andersson fixa någon äreräddning här?
Hur känner sig poliser över huvud taget när de tvingas rota i gammal kjökkenmödding?
”Arbete befordrar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd”syddes det tappert på gamla bonader. Detta kan dock knappast gälla om själva arbetet är djup synd.
Lycka till med din nya thriller, Gunnar! Blir det om Dekorima? Sven.