8.10.2013. Till RPS.
Jag önskar omedelbart utfå det grunddirektiv rörande speciell behandling av ”kringresande gärningsmän”, om vilka polismannen Thomas Agnevik talar i artikel i dag i Norrköpings Tidningar.
Skulle min begäran mot förmodan ej beviljas begär jag myndighetsbeslut som kan överklagas.
Bifoga faktura, sänd ej mot postförskott!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
15.10.2013, svar från RPS: Rikspolisstyrelsen sänder mig, utan kostnad, den handling som reglerar ovanstående ämne, Polisens underrättelsemodell, PUM, 22 sidor. Från 2005.
PUM omfattar idel självklarheter; jag hittar ingenting i denna ordergivning som överraskar.
Underrättelseledd polisverksamhet kan beskrivas som en modell för ledning och styrning av planlagd operativ polisverksamhet där beslut om inriktning, prioritering och genomförande baseras på underrättelser och annan relevant kunskap–
som sagt knappast överraskande. PUM understryker dock på flera ställen att underrättelsearbete ska rapporteras uppåt inom polishierarkin; bland annat där har det sålunda uppenbart brustit beträffande det antagligen olagliga romregistret nere i Malmö.
Brottsregister får endast bygga på rapportering om begångna brott, framgår det knappast överraskande. Eller, i rikspolisstyrelsens formulering i sitt missivbrev till mig:
… då det inte finns ”något grunddirektiv rörande speciell behandling av kringresande gärningsmän”.
”Kringresande gärningsmän” är en egendomlig formulering. Det är ju just kringresande gärningsmän, beslagna med brott, som naturligtvis får och ska registreras, oavsett etnisk tillhörighet!
PUM innehåller inget explicit förbud mot etnisk registrering, så långt har polisens debattör Thomas Agnevik rätt. Men det är ju aldrig fel att tänka själv. Eller att fråga RPC Bengt Svenson: ”Får vi djävlas med romer?” Svensons svar borde då ha blivit ett nej, men han fick nog aldrig frågan. SA.