13 .7.2014.
PM går, med anhållan om kommentar, till Rikspolischefen.
Anti Avsan har en mycket hög och viktig position i det svenska samhället
Nr 1: Han har en polisiär bakgrund.
Nr 2: Han är utbildad jurist med avlagd jur kand.
Nr 3: Han är i dag tjänstledig från sitt uppdrag som domare och rådman vid Stockholms Tingsrätt.
Nr 4: Han är aktivt engagerad i den politiska verksamheten i Huddinge kommun, där han representerar moderaterna.
Nr 5: Han är moderat ledamot av den svenska riksdagen.
Nr 6. Han är, då detta skrivs, ledamot av riksdagens justitieutskott.
Nr 7: han är uppsatt på möjlig valbar plats inför 2014 års riksdagsval; enligt senaste uppgift på 7:e plats.
Mot denna bakgrund tar jag här i denna promemoria upp fyra aldrigdementerade påståenden för begrundan. Inga av påståendena har påtalatsav förundersökningsledaren i Palmeärendet, vice RÅ Kerstin Skarp, eller av någon instans inom rikspolisstyrelsen.
A: Anti Avsan är aldrig hörd som misstänkt i samband med mordet på öppen gata av dåvarande statsministern Olof Palme, den 28 februari 1986 ca kl 23.25 /ej 23.21, vilket är det officiella men felaktiga klockslaget/. Avsan har, enligt andrahandsuppgift den 14 april 1993, hörts, okänt av vem, men tydligen inte av representant för Stockholmspolisens internutredning och dessutom tydligen hörts endast upplysningsvis.
Detta enda förhör med Avsan är utåt känt endast via ett synnerligen kort referat av granskningskommissionen, rimligen avfattat av dåvarande huvudsekreteraren Hans-Gunnar Axberger. Avsnittet, intaget på sidan 352 av den ursprungliga rapportversionen, lyder:
Även Anti själv hördes. Han var född i Sverige av föräldrar härstammande från Estland. Han talade inte finska., även om han via estniskan kunde göra sig förstådd med finländare. Han tjänstgjorde vid tiden för mordet i piketgruppen.
Samtliga ovanstående uppgifter ingår i personaldata rörande Avsan och hade ej krävt något förhör med denne. Kommissionen tillägger:
Uppgifter från hans hustru, som hördes, gav honom alibi för mordkvällen.
Inga flera detaljer ges, bl a inte vilken exakt tidsrymd som avses med ”mordkvällen”.
Kommentar :I ett mord på en statsminister borde självfallet inte en enda relevant uppgift hemligstämplas, utan allt borde redovisas fullt ut. Granskningskommissionens referat är i detta avseende grovt otillfredsställande, liksom, antagligen, det tydligen mycket påvra förhör som hölls av polis med en eventuell statsministermördare. Det anges inte vem som ledde förhöret med Avsan, men ingenting pekar på att några internutredare varit inkopplade, utan att förhöret leddes av de ordinarie Palmeutredarna, trots att Avsan vid mordtillfället var piketpolis i tjänst.
Det går inte att frigöra sig från intrycket att såväl förhörande polis som granskande kommission behandlat Anti Avsan med silkesvantar.
Anti Avsan konfronterades aldrig i någon form med något av vittnena, vilket givetvis är ett mycket klart brott mot annars alltid tillämpad kriminalistik, under förutsättning att vittnena varit gripbara, vilket de i det aktuella fallet alltid var.
Någon livekonfrontation ägde sålunda aldrig rum, och om möjligt än märkligare är det förhållandet att Anki, när hon väl ombads delta i en bildkonfrontation, fick se igenom sex fotografier, varav inget, enligt bestämd uppgift till Olle Alsen och till mig från representanter för rikskrim, föreställde Avsan.
Detta sistnämnda förhållande borde, enligt min lekmannaåsikt, ha medför nedlagd och ogiltigförklarad rättegång i Stockholms Tingsrätt.
Det går omöjligt att få annat intryck än att förundersökningsledarna, från RÅ och från RPS, mycket starkt fruktade ett resultat av en konfrontation mellan Palmemordets huvudmisstänkte och mordminuternas huvudvittnen. Avsaknaden av hela internutredningskonstruktionen framstår också som påfallande.
C: I den andra upplagan av min bok ”Palmemordet: Affären Anti Avsan” konstaterar jag på en – nytillkommande sida 200 – bl a följande, jag citerar:
Eftersom jag ingenting hör från det svenska rättssamhället i denna fråga måste jag utgå från att det var dåvarande piketpolisen, numera rådmannen vid Stockholms tingsrätt och moderate ledamoten av Sveriges riksdag
Anti Harald Avsan
som sköt Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme till döds vid den s k Dekorimahörnan i Stockholms city den 28 februari 1986.
Så långt citatet. Jag hänvisar då till den av mig inledningsvis lämnade meritförteckning som Avsan kan presentera. Och jag konstaterar att det är för mig ofattbart att denne per definitiion välutbildade och omdömesgille medlem av juristskrået ej på minsta sätt, efter publiceringen av ovanstående passus, tagit kontakt med mig, eller anmält mig för grovt förtal.
Som framgår av min bok, på andra sidor, har Avsan ägnat sig åt krypskytte, aldrig dementerat, mot bl a mig men även mot min dotter, sålunda ett grovt trakasseri.
Inte heller rättsstaten i övrigt har öppet anklagat mig, och det står helt klart att någon rättegång i Palmeärendet, av vad slag det vara må, ej får initieras. Den på alla sätt arrangerade och mycket omfattande Christer Pettersson-rättegången är senaste juridiska initiativ i detta stora ärende.
Det kan knappast anses ha varit helt valfritt för Anti Avsan att bestämma om han önskat anmäla mig för grovt förtal. Sålunda måste det givetvis ha legat i hans båda höga uppdragsgivares intressen, Stockholms Tingsrätts resp riksdagens, att en rådman resp en riksdagsledamot obefläckad tar plats på sin domarstol resp kammarbänk. Jag har vid flerfaldiga tillfällen rått ledningarna för Stockholms Tingsrätt resp riksdagen att initiera någon form av granskning av sin f d piketpolis, men mina förslag har förklingat ohörda.
Jag vågar hoppas att mina läsare drar samma slutsatser som jag, nämligen att det skulle vara farligt för det svenska rättssamhället därest en förtalsrättegång gentemot mig komme till stånd. Då bleve nästan alla aktuella, i dag hemligstämplade handlingar frisläppta, varvid en helt ny bild av hela Palmemordet komme att skapas.
Nä nä, vi har en sån uppbackning att ni kan aldrig ta oss…
Uttalandet är flera gånger av mig återgivet i olika skrivelser och debattinlägg samt ligger sedan länge ute på min blogg
Uttalandet har aldrig vare sig utifrån berörts eller på minsta sätt dementerats.
Min tolkning blir att Avsan, samt flera av hans nuvarande (och även dåvarande) kamrater har utfört någon gärning för vilken de kräver ”uppbackning”. Vilken gärning? Och vilka är ”oss”?
Det är att observera att uttalandet fälldes av en förutvarande polisman till en pensionerad poliskollega, och det fälldes av en person, vilken per definition måste vara en av de mest omdömesgilla i Sverige.
Min personliga kommentar är denna:
Anti Avsan vidgår genom sitt uttalande mordet.Men det är min egen kommentar. Vad anser promemorians läsare?
Sven Anér, 210814-5075, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.