7.10.2012.
Detektivromaner handlar just om detektiver, dvs den ordinarie polisens kombattanter. Detektiverna beskrivs som skickligare och klokare, ibland, som hos introduktören Conan Doyle, otroligt mycket skickligare och klokare.
Men i dagens Palmevärld har invektivet ”privatspanare” uppfunnits för att visa hur samtidigt både okunniga och illegitima dessa, faktiskt, rutinerade journalister är. Vi har inte på banan att göra, vi ska publicera polisens kommunikéer.
Detta är en djupt farlig inställning från nästan alla mediers sida. Bort med oss – mediaskriket är självfallet djupt odemokratiskt, djupt tryckfrihetsfarligt.
Jag kan gärna erkänna att jag tidvis varit djupt sårad av dessa ideliga attacker, t ex från de två kompisar (med varandra) som sannerligen borde veta bättre, Jan Guillou – som inte tror på polisspåret men är allmänt förbannad på mig - och Leif GW Persson. Och även om attackerna tidvis avtagit har en fond av vemod blandad med ilska i ett kvartssekel funnits inom en bit av min själ, jo, jag har faktiskt en sån.
Eller själ, säg att jag aldrig glömt de grundläggande och självklara förmaningarna 1948 från jobbarbasar och kolleger på Dagens Nyheters redaktion: skriv det du anser vara sanningen. Ingenting annat. Om du vill kalla det för sanning.
Sven Anér![]()
Detektivromaner handlar just om detektiver, dvs den ordinarie polisens kombattanter. Detektiverna beskrivs som skickligare och klokare, ibland, som hos introduktören Conan Doyle, otroligt mycket skickligare och klokare.
Men i dagens Palmevärld har invektivet ”privatspanare” uppfunnits för att visa hur samtidigt både okunniga och illegitima dessa, faktiskt, rutinerade journalister är. Vi har inte på banan att göra, vi ska publicera polisens kommunikéer.
Detta är en djupt farlig inställning från nästan alla mediers sida. Bort med oss – mediaskriket är självfallet djupt odemokratiskt, djupt tryckfrihetsfarligt.
Jag kan gärna erkänna att jag tidvis varit djupt sårad av dessa ideliga attacker, t ex från de två kompisar (med varandra) som sannerligen borde veta bättre, Jan Guillou – som inte tror på polisspåret men är allmänt förbannad på mig - och Leif GW Persson. Och även om attackerna tidvis avtagit har en fond av vemod blandad med ilska i ett kvartssekel funnits inom en bit av min själ, jo, jag har faktiskt en sån.
Eller själ, säg att jag aldrig glömt de grundläggande och självklara förmaningarna 1948 från jobbarbasar och kolleger på Dagens Nyheters redaktion: skriv det du anser vara sanningen. Ingenting annat. Om du vill kalla det för sanning.
Sven Anér
