17.1.2013.
I Aftonbladets nätupplaga går i dag Thomas Bodström och Jan Guillou ut med stora släggan mot Leif GW Persson: GW har fel, det var alls inte Säpo som vållade Olof Palmes död, det var Christer Pettersson!
De bubblar därmed i ett intellektuellt lågvatten och presenterar synpunkter som inte trotts vara möjliga, från två herrar med deras självintagna position, mitt i detta svenska rättssamhälle.
Jag skrev i förrgår, till både Aftonbladet och Expressen, att Palmemordet aldrig kan lösas om inte fakta, ostridiga fakta respekteras. Och ett sådant ostridigt faktum är att Christer Pettersson blev utredarnas syndabock. Och socialdemokratins?
Jag vet inte i vilken utsträckning Bodström och Guillou ska etiketteras som rotfasta socialdemokrater, i vilken utsträckning de har den tunga socialdemokratins förtroende. Men det är djupt skrämmande om så skulle vara fallet. Svensk socialdemokrati ställer sig bakom årtionden av vulgärpropaganda – läs på, Bodström och Guillou! Läs på!
Polisens egna vittnen, fem stycken eller kanske rent av sju, konstaterar på förundersökningens förhörspapper att påståendet om att Christer Pettersson skulle ha synts vid biografen Grand före mordet utgör en solklar osanning – läser inte de båda herrarna in sig på grundfakta? Tydligen inte. Är de intellektuellt slappa? I princip inte, självfallet. Vad är det då som händer?
Ja, det som händer måtte vara att den svenska socialdemokratin solidariserar sig med unkna övervintrande polis- och åklagarströmningar från 80-talet: det var Christer, det var Christer – lugnast så.
Jag skriver ointellektuellt. Och jag behöver inte nödvändigt enbart syfta på de klara vittnesutsagorna. Det går bra att gå ut över hela scenariot. 40 walkie-talkie-uppgifter från mordområdet under mordtid: hur skulle en drogad och vilsen Christer Pettersson ha kunnat bygga sig ett sådant eget walkie-talkie-nät? Ser inte Bodström/Guillou att det stora mordet begicks inom ramen av en omfattande välstrukturerad organisation, inte i en lallig drogmiljö?
Och frågan återkommer, som så många gånger förr: vad har socialdemokratin att skämmas för i detta stora svarta mord? Varför har vi aldrig fått se den klara uppslutningen på en avrättad partiledares sida utan bara ett duttande med Christer Pettersson som drogad skarpskytt med Olof Palme förträngd in i brottets skuggor?
Det är ställningstagandet hos så många som väcker undran. Varför trollar Aftonbladet bort alla sanningar kring Lisbeth Palmes koppling till mordet på Olof, varför riktas inga sökarljus? Mot exempelvis Christer Petterssons egna dödsminuter, då han under polisbevakning dör vid en hemligstämplad ”fallolycka”. Obduktionsprotokollet hemligstämplat, sedan polisen uppmanat Christer Petterssons båda systrar att stoppa varje publicering?
Varför får så ofta misskrediterade åklagar- och polismyndigheter sitta kvar, utan räfst och rättarting, trots klar, om än inte mördande, kritik från parlamentarikerkommissionen, juristkommissionen - avsaknaden av rättsintyg för Lisbeth Palme kan påverka hela bedömningen av mordet -, Palmekommissionen (med Marjasin) samt granskningskommissionen?
Efter Guillous och Bodströms senaste inhopp blir mitt nyss framlagda krav på faktakontroll och faktagenomgång allt starkare. Låt hederliga experter utföra den korrekta och kompletta redovisningen av fallet Christer Pettersson, så att allt mummel tystnar och så att all undervegetation en gång för alla röjs undan!!
Då kan skulden läggas där den hör hemma, på moderate riksdagsledamoten Anti Avsans, och hans kompanjoners, axlar!
Sven Anér